noll till sjuttio

Sanna, det är jag det.Och ni kanske undrar hur jag hamnade med greyhound? Jag har som många andra drabbats av valpsjukan titt som tätt, periodvis noga sökt den för mig perfekta hundrasen och faktiskt någongång lyckats lära mig identifiera nästan 300 hundraser bara genom att se dem i en bok? men, jag har inte alltid ansett mig som en självklar hundmänniska. Tills.. jag en dag fann vinthundarna på riktigt och då kanske främst rasen greyhound. En hund som är skickligast av dem alla på att både slappa inomhus och ge gärnet utomhus. En hund som nästan är som hund och katt i ett.. Om jag säger er att jag var frälst redan innan jag såg en greyhound i full, fri rörelse? Då kanske ni förstår hur djupt jag gått ner mig i träsket.
Vår första greyhound, Marlfield Cindy, kom i maj 2008 från ett rescue på Irland och med henne fick vi dela 5 månader innan vi ledsamt och efter utredningar fick ta beslutet att hon skulle få gå vidare. Vår fina blå "Jekyll&Hyde" anpassade sig aldrig till livet i familj och för både vår och hennes skull fick hon somna in.

Sedan i slutet på oktober i år har greyhoundvalpen Crimdon Shinai, Tira, helt stulit våra hjärtan. Ett beslut fattat på kort tid, men som håller henne välkommen för lång tid. Hon är underbar och vi upptäcker nya saker ihop varje dag.
Arboga är staden vi utgår från och många är ställena vi tar oss till. Husse Torbjörn följer ofta med och han är bådas bästa karl och sambo.

 
På eller av. Alltid helhjärtat. Så lever jag mitt liv. I bästa greyhoundstil är det således väl matchat med vår nyfunne vän. Det är dock henne den här sidan mestadels kommer handla om så för er kommer jag mest vara den malliga matten. Tira, min och Torbjörns älskade fisdrake, isbjörnspanda, tvättbjörn, huggorm, sotrumpa, långbensrussel. Hoppas ni finner det lika roligt som vi att följa med i hennes utveckling.

/Sanna